Klumpighet eller skicklighet?
Jag gick på gågatan med en bokia påse, hade nämligen två böcker jag skulle byta in eftersom jag hade fått två exemplar av dem i julklapp.
Solen sken mig rakt i ögonen och det var ett väldigt motljus. Personerna man mötte såg ut som svarta silueter. Hade ganska bråttom för att bli klar med ärendet så jag ökade farten ganska hastigt.
När jag småsprang glömde jag av min påse och den råkade välta en av de lyktor man hade ställt ut längst vägen.
jag möttes av ett svårt dilemma. Skulle jag låtsas som inget hade hänt och fortsätta gå, eller skulle jag stanna och plocka upp lycktan?
Jag bestämmer mig för att fortsätta gå. Det var säkert ingen som märke något. Jag kastade lite vaksamma blickar bakåt. IGEN glömmer jag bort min påse och välter en till lykta.
Hela mitt ansikte blommade upp till en illröd färg och jag tvärstannar. Jag fick för mig att alla människor i hela Ulricehamn stirrade på mig med argsinta ansikten.
''Men ojsan'' hasplar jag stumt ur mig. '' Nu välte jag visst den där''
Jag sprang och reste upp bägge lyktorna innan jag kilade iväg med svansen mellan benen.
Givetvis slår jag vad om att det inte var en person utom jag som la märke till detta. Jaja, så kan det vara ibland.
.